En kvinna utan en man är som en fisk utan cykel

jag måste få skriva av mej

de kom som en knytnäve i magen
ja tror de gick upp för mej precis nu .
sanningen. och heeeelt sjukt va de gör ont.
ja har verkligen gått & hoppats & ändå hållt humöret uppe te 100%.
ja har verkligen gjort de.
men åååååh. dum & sjukt kär som man är så blir man bara helt förstörd när
sanningen väl kommer ikapp en.
jag ooorkar inte deppa. ja vill inte deppa. ser ingen mening med de.
ja mår ju ändå itne bättre av de någonstans, och jag antar att inte heller
du gör de. men huuuuuur ska jag orka?
åååååååh.

cause all i see reminds me so 'bout you.

aaaaaaallt påminner mej om dej. ja kan koppla va som helst till nått somhar med dej o göra.
du springer runt i mina tankar hela dagarna långa, innan jag somnar, när ja sover, och när jag vaknar
heeeelt utan krydd. och jag oooooooorkar inte. de kändes helt okej för nåra dagar sen. jag trodde ja hade accepterat att fine, vi är kompisar,. de blir skitbra, då får jag iaf vara med honom, och de är ju allt vad ja begär.
men att prata med dej nu, och se att du itne skriver samma saker till mig som förut, pratar på som om vi är just de vi är,; vänner. de gör sååååå oooont i mej. ja har bara lust & lägga mej ner på marken & dö. de hade vart ssåååå mkt enklare verkligen. men livet suger. de har sina upp & ner gångar men detta slår allt.

delight and angers, i guess thats the way it's supposed to be.

but like this? tveeek på de.

ja kmr nog itne skriva här på ett tag nu. men de går nog ingen nöd på er. läs kenza istället, hon
e 100 miljader ggr roligare & gladare än jag är. ha d.